Verksamhetsförlagd utbildning och genomförande av didaktiskt material

 Förskolan där jag gjort min verksamhetsförlagda utbildning (Vfu) är en förskola med barn från 1-5 år. Det är min tredje termin på denna avdelning och jag känner mig trygg med barn och personal. Det var en del nya barn på avdelningen så de första dagarna gick åt till att komma in i verksamheten och lära känna alla barnen. Jag och min handledare satte oss ner i början av veckan och pratade om målen som ska uppnås under vfun samt planerade för hur vi skulle lägga upp min tid de kommande veckorna. Vi Diskuterade mina personliga mål och vad jag skulle göra för att uppnå dessa. Jag och min handledare bestämde att jag skulle få ta mer ansvar denna termin och ta över min handledares arbetsuppgifter helt på egen hand vissa tider under några dagar. Det egna ansvaret har lätt till att jag fått känna på rollen som förskollärare på riktigt vilket varit väldigt givande.

Mina pesonliga mål

 Känna mig trygg i att hålla samlingar i helgrupp.

Träna på att lösa konflikter med de barn jag tycker är "svårare" att hantera.

Självständigt delta i verksamhetens rutiner.

  Kursens mål

Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

· Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden .

· Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vecka 16

Ett utav mina personliga mål var att träna på att ha samlingar i helgrup, vilket jag fick chansen att göra en hel del under dessa tre veckor, På avdelningen hade de precis börjat att använda tecken som stöd i sånger och ramsor. Barnen var trötta på matramsan som de hade vid tillfället så jag letade upp en ny som vi tränade  på under en samling.  Camilla Carlsson(1) beskriver i sin föreläsning att tecken som stöd är bra för alla barn, inte enbart för de barn som är i behov utav särskilt stöd. Hon menar på att de är lättare att förstå tecken eftersom de är lättare att minnas och  komma ihåg ett tecken. 

Matramsan

Ett annat mål jag hade var att självständigt delta i verksamhetens rutiner. Detta innefattade att jag hade hand om mycket av rutinerna på egen hand som tillexempel matsituationer, sovvivilor, samlingar, läsvilor, dukning, planeringstid mm. Jag fick även under mina tre veckor chansen att vara med på ett apt-möte och en planeringsdag. Mycket givande förberedelsen inför yrkesrollen!

vecka 17

 Under den här veckan hade jag en samling som fokuserade på drama som är ett utav våra kursmål. Vi lekte en lek som heter hunden och benet. Den går ut på att ett barn får spela hund och ligga och sova i mitten . Alla andra barnen säger en ramsa som avslutas med att hunden får vakna. Alla barn ska hålla händerna bakom ryggen där ett utav barnen gömmer hundens ben. Jag valde denna lek eftersom barnen tycker att den är rolig och för att jag ville göra något som var relativt enkelt även för de minsta barnen. En del barn älskar att vara i centrum och har inga problem med detta. Det är inte en självklarhet när de gäller alla barn. Under sådana här typer av aktiviteter kan jag  tycka det är svårt att avgöra om ett barn inte vill delta för att de inte har lust, eller om barnet saknar mod att våga delta. Eftersom mitt syfte med denna aktivitet var barnens självkänsla och att träna på att vara i centum var jag noga med att fråga varje barn i fall det ville vara hund och ligga i mitten. När något barn sa nej så frågade jag ifall vi skulle vara hundar tillsammans. Då svarade de flesta barnen ja och deltog ändå i leken. Detta anser jag visar på att barn ofta vill delta men avstår för att de inte vågar. I läroplan för förskolan 98 (rev. 2010, s.9) "Förskolan ska sträva efter att varje barn  utvecklar sin identitet och känner trygghet i den".

Jag tror de är viktigt som pedagog att försöka läsa av varje barn, tvinga inte någon att delta men ta inte för givet att barnet inte vill bara för att de är blygt och tvekar. Det kan istället handla om att barnet inte vågar, Jag kan ibland tycka att förskolans rutiner leder till en stress hos padagoger där man ibland inte "hinner" "vänta" in de barn som behöver tid att känna efter och analysera vissa situationer. Att anpassa alla  aktiviteter till varje barn är något jag tror är oerhört viktigt och något jag kommer att ta med mig i yrket som förskollärare. När du använder drama i förskolan blir lärandet mer medierat. Gunilla Fihn(1) beskriver i sin föreläsning att medierat betyder att vi uppfattar vår omvärld på olika sätt med hjälp av både fysiska och intellektuella redskap. Då vi människor lär oss på olika sätt är det viktigt att ha de i åtanke i arbetet i förskolan. Genom att använda estetiska lärprocesser i aktiviteter erbjuds barnen ett mer varierat lärande där vi skapar ett meningsfullt sammanhang för barnen. 

vecka 18

 De äldsta barnen arbetade en del med bokstäver eftersom de snart börjar förskolleklass. Min handledare hade bokstavssamling med dessa barn varje vecka som jag fick ansvara över en dag. Vi arbetade då med bokstäverna M och N. Min handledare hade skrivit ut olika bilder på saker som började på dessa bokstäver som jag sedan la i en glasburk. Barnen fick ta några kort var och försöka gissa vad  bilderna föreställde. Barnen tillverkade sedan bokstäverna i lera som de sdärefter fick färglägga.. Efter vi hade målat bilderna såg vi på ett avsnitt med fem myror är fler än fyra elefanter, där det pratade om bokstäverna M och N. Mycket roligt tyckte barnen. I arbetet med bokstäverna har vi använt oss utav olika medier, altså medierat lärande. Detta har gjorts med olika verktyg så som samtal, skapande och ipad. Detta är något som Gunilla Fihn belyser vikten av i sin föreläsning för att lärandet ska ske på ett ultimat sätt.

Genomförande utav didaktiskt material

När det var dags för att pröva mitt didaktiska material för första gången dramatiserade jag min saga om Ren-Fia för fyra stycken barn. Anledningen till att jag valt att bara ha 4 barn var för att syftet med aktiviteten var språkutveckling. Jag ville ha chansen att kommunicera med barnen på bästa sätt och jag ansåg att det skulle göras effektivast med så få barn. Barnen fick hjälpa Ren-fia att sortera skräpet och jag hade satt upp de olika behållarna på flanotavlan. Barnen fick sedan hjälpas åt att sätta rätt skräp under rätt behållare. Vi diskuterade hela tiden kring återvining och skräp, Genom att jag hade förberett en del diskussionsämnen flöt samtalen på hela tiden och barnen gavs tid att reflektera.

Diskussionsfrågor som jag använde mig utav var:

Varför slänger vi människor skräp i naturen?

Vad händer med en konservburk om den får ligga kvar i naturen i 10 år?

Brukar ni slänga skräp?

Varför är det bra att återvinna?

Hur ser de ut hemma hos er, slänger ni allt skräp i paperskorgen eller sorterar ni de?

Vad kan hända med djuren om det finns skräp i naturen?

Vad för skräp kan man plocka upp och vilket skräp ska man inte plocka upp?

Nästa grupp barn som fick ta del utav mitt didaktiska material var de äldsta barnen som till hösten börjar i förskolleklass . Eftersom det var skräpplockarveckan passade det utmärkt att andvända mitt material som inspiration för barnen. Denna gång var det sex stycken barn som deltog . Jag och min handledare bestämde att jag skulle spela upp sagan för barnen ute på förskolans gård för att sedan gå i väg på en skräplockarpromenad till skogen. Den här gången uteslöt jag att använda mina bilder utan barnen fick skräppåsar så att de kunde hjälpa Ren-fia att plocka upp allt skräp. Barnen fick dela en påse på två barn vilket gjorde att de blev samarbete på hög nivå vilket gynnade språkstimulansen ännu mer. Barnen höll i varsitt handtag villket gjorde att de tvingades samtala om vart de skulle gå. En del av barnen hade svårare för att prata med varandra och rykte i påsen åt varsitt håll. Så småning om förstod de att det inte gick att bara springa i väg så fort man såg något skräp utan att de var viktigt att prata med sin kompis om vad man tänkte.

 När vi sedan kom tillbaka till förskolan frågade Ren-fia vad vi skulle göra av allt skräp, varav en pojke pekade på soprummet som ligger precis bredvid förskolan och sa att vi kunde slänga det där,  så fick det bli! Jag och barnen traskade in i soprummet med våra påsar och hällde ut innehållet i högar på marken. Nu började vi diskutera. Vad var det för saker vi hade hittat och vad var de för olika material? Hur kändes skillnaden mellan metall och plast? Vad händer egentligen när man återvinner? Frågorna och samtalen var många och jag kan tycka att det var aningen för måmga barn på en pedagog för att hinna ta vara på varje barns reflektioner och tankar. Men så ser verkligheten i förskolan ut och man får göra de bästa utav situationen. Jag kan dock tycka att förskolan idag är aldeles för inrutad i olika måsten och till att passa olika tider. Jag önskar att de går att vara mer flexibel i arbetet där man komunicerar mer pedagoger imellan så att innehållet är det som styr versamheten och inte tiderna.

Jag tycker att aktiviteten fungerade bra och barnen tyckte det var roligt med dockorna. Jag upplevde att barnen blev motiverade till att diskutera och hjälpa Ren-fia när hon var i form utav en docka. Detta kan även bero på att vi var så få och att barnen blev modigare när vi inte var så många.  Syftet med min aktivitet var att hålla igång samtal med barnen och få dem att argumentera och resonera med varandra. Detta tycker jag absolut att jag lyckades med och jag är jätte nöjd med mitt upplägg. 


När jag gjorde aktiviteten första gången med barnen pratade vi om källsortering och hur vi kan ta vara på allt skräp som går att återvinna. Ett barn berättade då att dom hade olika lådor under diskbänken där dom la kartonger i en låda och mat i en osv. Här fick jag iden om att skapa en källsorteringshylla tillsammans med barnen. Så dagen efter så började arbetet med detta. Vi skrev ut bilder tillsammans från datan och plastade in bilderna och satte fast på olika backar. Enligt Svensson (2013. s, 77)  ökas motivationen hos barn när de får känna sig delaktiga i en grupp och de behövs ett intresse för att vilja lära.

Lådorna ställde vi i förrådet på avdelningen

                                              

Behålllarna är lätttillgängliga för barnen, 

                                                 
Under slutet av min versksamhetsförlagda utbildning började vi bygga ett hus av mjölkkartonger. 

Tyvärr hann huset inte bli färdigt under mina vfu veckor. Men när jag kom tillbaka under mina fältdagar stod huset färdigt ute på gården,

Kartonghuset blev en central plast i barnens lekar och stoltheten över huset var stort bland barnen. tyvärr så gick huset sönder efter några dagar av allt regn men det var roligt så länge det varade!

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap" ( Lpfö 98. rev, 2010, s. 10).

Utvärdering och uppföljning

Jag är väldigt nöjd med mitt didaktiska material då jag anser att min ide var kreativ och lustfylld. Mina handdockor och sagan om skräp började som inspiration för barnen. Genom att jag som pedagog tog vara på barnens ideer och tankar kunde vi utveckla arbetet med hållbarutveckling och återvinning ytterligare. Körling (2012, s. 45) beskriver att den bästa läraren är den som tar emot barnets nyfikenhet, ser viljan till deltagande hos barnet och låter barnet vara med pågrund av sin vilja och nyfikenhet. Ämnet som jag valde att arbeta med kan egentligen utvecklas hur mycket som helst. Mitt syfte var språkutveckling men jag hade lika väl kunnat fokusera kring matematiken eller naturvetenskap. Jag tycker det är viktigt att arbeta med frågor som hållbarutveckling tillsammans med barnen och något alla förskolor borde göra mer. Det är vårt ansvar att forstra barnen till att bli miljömedvetna individer. Under mina fältdagar kunde jag se hur barnen inspirerats till att tillverka saker utav återvunnet material. Blandannat var de några barn som byggde båtar utav kartonger och glasspinnar, några barn gjorde mikrofåner utav toarullar och flörtkulor. Detta anser jag är ett bevis på ett gott resultat i och med mitt didaktiska material, då barnen har fått en slags förståelse för att de går att andvända saker flera gånger om. Linge(2013. s, 158) menar på att kunskapen lär vi oss utav varandra men vi anpassar vår kunskap individuellt och ändrar den så att den  passar in i våra egna erfarenheter och tankar.  

Kursmål:

*Kommunicera kursen med barn och yrkesverksamma

Referenser

Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Gunilla Fihn. Dramaworkshop, Högskolan i Borås. Våren 2015

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442