Sedan skulle man förstora upp den lilla bilden på ett vitt papper i storleken 15*15 cm med hjälp av färgat papper som man rev isär och klistrade fast.
Mats kopierade därefter bilden i tolv kopior som man fick testa att göra olika mönster med.
Därefter fick man gå loss i allt material som fanns i bildsalen och göra precis vad man ville.
Det fanns allt möjligt material så som tyg, trä, färger, curry, limm, kakao, sallt mm.
Jag gick verkligen loss i att undersöka att måla med alla sorters material och målade endast abtrakta bilder.
I början av dagen fick vi en lapp av Mats där det stod precis hur uppgiften skulle gå till. Det var nummererat med siffror i vilken ordning allt skulle göras och direkt när jag fick instruktionerna sattes min osäkerhet igång. Hur stort är 15*15 cm? Gör jag rätt nu? Ska man använda de här papprerna och innehåller min bild olika kontraster och former? Alla dessa tankar startade i mitt huvud. När vi sedan fick experimentara med allt tillgängligt material fanns inga sådana tankar hos mig utan min kreativitet gick på högvarv. Jag testade allt och hade jätte roligt. När jag målade med olika material gick mina tankar en helt annan väg än vad det gjort tidigare, vad händer om jag häller oljan på limmet? Går det att måla på plast? Luktar min teckning om jag målar med curry? Jag hann göra flera teckningar och jag måste säga att jag tyckte att de blev väldigt fina.
Detta är något som jag tror begränsar många barn i sitt skapande, att vi vuxna ofta vill styra barnen för att det alltid måste finnas ett rätt och fel. Vad är det som är det viktiga egentligen? Är det resultatet eller själva processen dit? För mig är det självklart att det är i processen som det sker ett lärande och detta vill jag ha med mig in i arbetet som förskollärare. Sen får det inte glömas bort att alla vi människor fungerar på olika sätt. En del barn behöver bli styrda i aktiviteter men de gäller som pedagog att se till varje enskilt barns behov och anpassa aktiviterna efter det. Enligt Körling (2012, s. 48) har eleverna rätt att vara sig själva och det är pedagogens ansvar att skolan blir ett lärande för varje enskild individ och där kunskapen blir en kraft istället för en börda för barnen.
Referenser
- Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber
Mats Andersson. Bild workshop, Högskolan i Boårs 2015- 02-16
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar